Jag är född och uppvuxen på Island med islandshästar men flyttade till Sverige i 20 års åldern. När jag började att rida som 7 åring då fanns ingen utbildning som jag kunde ta till mig eftersom att då var inte så många som höll på med hästar som det är i dag. Jag minns tydligt när första ridvolten blev gjord i Reykjavik och när jag fick rida min första lektion för mästare Walter Feldman som introdukterade övningar som gjorde att hästen kom på ett annat sätt i en lösgjordhet än att hitta den på en ridtur. Där kom intresset för den inre kontakten med hästen som skapade lugn inom mig. Och jösses vad denna lilla pojk berhövde denna närvaro för att där fick den oroliga kreatvia själen liten vila i sitt huvud och fick nya vänner i form av olika häst typer som hade ett budskap. Mina lärare var både hästarna och äldre rutinerade häåstmänniskor som inridare, tränare och tävlingsryttare. Jag fick prova, jag gjorde misstag och jag lärde mig av misstagen.Många gånger. På sommartid fick jag förmånen att ha hästarna som arbetskollega i form av driva boskap ute på landsbyggden. Där fick den ensamma killen vara i fred och prata ett språk med hästarna och skapa en unik klang mellan oss. En magisk upplevelse fyllt av flow.

Utifrån dessa erfarenheter fick jag en gåva att jag kan göra ett storverk med att träna hästen och få den till bli en bärig fin lösgjord ridhäst och samtidigt bli lösgjord själv och då menar jag att jag hamnar i nuet som gör att jag jag får vara i fred från alla tankar som svävar som ett moln med både positiva och negativa budskap. Jag tror att detta är en av anledningarna varför jag rider och utvecklast hela tiden. Vad tror du?

Respekten till hästen och tacksamheten att få umgåsamnar in med dessa underbara varelser blev bara större och större och växer fortfarande varje dag.